En samling av allt som händer mig. På senare tid har jag märkt att jag har mycket att prata om, och eftersom morsan lägger ifrån sig telefonen varje gång jag "prattar skit och känslur", så tänkte jag börja skriva ner det istället.
Det var en gång en...
Catching Elephant is a theme by Andy Taylor
Tomorrow is my 22nd B’Day. Naturally, it was time to say farewell to childish things.
Ghanims Bollar (White Inside)
HEJ! Här kommer receptet på mina bollar som delades runt igår för er att nomnoma på. Hoppas de smakar lika bra! :)
2dl Kokosgrädde eller Kokoskräm. (TÄNK BLUE DRAGON!) Använder ni Kokosfett kan ni lika gärna doppa i gödsel sen. :)
2dl socker.
150 gram Nougat eller 1 dl torkad frukt. Sjukt gott med torkade aprikoser.
10dl Kokosflingor.
Hur man gör med Ghanims Bollar
Smält sockret och Kokoskrämen/Kokosgrädden tills det blir genomskinligt. Låt svalna. Häll i Kokosflingorna und blanda. Kasta i Nougat/frukten und blanda. Nougat ska vara tärnat, gör det efter den har varit i frysen så den inte klibbar för mycket och så smälter den inte i blandningen på en gång. Om ni inte kan få till formen och spänstigheten på Ghanims Bollar redan nu, kan ni ställa i frysen/kylen.
Ta en matsked full av blandningen och forma till en boll. Tryck rätt hårt, för den ska vara rätt tätt packad (Rolf <3) och ställ de sen i frysen. Doppa sen i den smälta chokladen (vattenbad osv.) och låt stelna i kylen. Ställ de på bakplåtspapper om du inte vill hata livet medan du diskar.
GOOD LUCK HAVE FUN!
TAJM AFTER TAJM
Igår var lite av en “popping en variety av cherries”-dag:
-Första gången jag fantiserade om att strypa föreläsaren ansvarig för en tenta, samtidigt som jag skrev den.
-Första gången jag var och klättrade. Lärde mig bl.a. att mina underarmar är grovt undertränade trots allt ru…ndpingisspelande och att det är väldigt svårt att bromsa med cykeln när man inte riktigt kan använda händerna längre.
-Första gången vi hade en fest i min nya boning! Det var kul! Grannarna gillar säkert den nya killen, speciellt efter den lite sporadiskt spontana buggdansen. Jag dansade inte bugg. Det är töntigt. Istället dansade jag och Rogeman Single Ladies-dansen. Manligt.
På tal om Rogeman, så sa han något intressant igår, som jag har gått runt och tänkt på hela dagen idag. Under en tenta period har man ett visst specifikt mål att uppnå; att göra sitt yttersta (well… kinda… liksom…) för att efter tentan känna sig nöjd med sin insats, oavsett betyg. Det är det man “lever” för. Så klart är ett godkänt betyg att föredra meeeeeen IRL trollare finns.
Radiekvoter? Psssshhh!
Det Rogeman tog upp, och som nådde mig genom en tjock barriär av alkohol och rök, var “Vad försöker man åstadkomma efter en tentaperiod?” eller mer exakt, mellan tentaperioder. And it got me thinking.
Svaret är så klart subjektivt, men för mig tror jag det jag “lever” för (för tillfället) är att helt enkelt leva. Och att leva betyder att skapa minnen. Ett perfekt exempel var igår kväll. Jag har packat med mig ett par riktigt niciga (tyst, det är ett ord) minnen från den kvällen. Se: Time after Time med Cyndi Lauper t.ex. Jag tänker mig att, oavsett hur viktig en tenta känns, så kommer jag inom ett år inte att komma ihåg hur fittig uppgift 5 var, men jag kommer helt klart komma ihåg skrattanfallet jag och mina vänner fick när en kolbit från vattenpipan föll på min dator och den började smälta just där. Perspektiiiiv, liksom.
Naaaw… How sweet. =3
Lite inspiration inför imorgon: Hoppa inte av! Hoppa inte av!
Och(?)tober
1 ny lägenhet.
2 nya tänder.
3 magrutor att jobba på kvar.
4 planerade fester.
iPhone 5.
Shaping up till en jävligt grym månad! Och med tanke på hur det var exakt ett år sen? Det blir bara bättre då. Perspektiv kan vara ens vän.
Jag och ett par kompisar har kommit överens om en liten challenge mellan oss. Vi skall alla ha en six-pack innan jullovet! Jag har stora förhoppningar och satsar all out, åf cårz. Jag är för tillfället 7 6 rutor ifrån men skam för den som ger sig! (Ser ni den där sista biten? Jag skulle så passa som en Kurt Svensson. Äta knäckebröd och gilla hundar och sånt skit…)
Ännu en skräckfilmsmarathon skall hållas nästa helg och kvällens snacks (älskar att det här skrivs efter magrutestycket. Fuck awareness.) har bestämts tiiiiiiiill…. CHOKLADBOLLAR MED POLKAGRISGLASS I. *insert ljud av bestick som tappas* Det kommer bli gott. Det kan omöjligt inte bli det. Vi ska alltså ha en djupfryst polkagrisklimp som vi omger med chokladbollssmet. Ja, det är en normal reaktion… Ja, ni kan gå byta underkläder nu…. Jag väntar.
Also;
Så klassiskt och klockrent själva skämtet är så är det inte det som får mig att fnittra som en 13-årig flicka som precis googlade “Penis” för första gången skratta manligt, utan det är “Milk”-flaskan i kvadrat som gör det. KITTEH, YOU HAVE NO BUSINESS WITH THOSE GLASSES! SILLEH!
When…
…I see you do the dishes and bubbles aren’t foaming everywhere…
IT AIN’T CLEAN.
(Source: maybachsxdiamonds)
I keep staring at this, because it is an actual, unaltered, picture that so much looks like a painting:
This isn’t a painting. It’s not a Photoshop job or an artist’s rendering. It’s a photograph, taken by National Geographic’s Frans Lanting, that captures the camel thorn trees of Namib-Naukluft Park at the most perfect moment imaginable. Click the image to biggie size for the full effect. That orange backdrop? That’s a dune reflecting Namibia’s rising sun. And while the trees themselves look like etchings of a dream, they’re a very real part of one of the country’s largest national parks.
I had to look at this in a larger size before I even considered this to be a photograph. I’m still not totally convinced because I can’t make out the sand dune, but it seems fairly legit. Incredible.
!ZOMBIEZZEIBMOZ!
Helgen började med Fredag den 13:e, vilket råkade vara samma kväll som jag och ett par kompisar hade planerat en skräckiskvällskräckfilmskväll! Det skulle bli monumentalt läskigt då vi hade lånat en projektor, vilket gav oss en snygg bild med ca. 2 meter i bredd, och grymma högtalare. Planen var att bli för rädda för att fungera efteråt.
Vi bakade även kanelbullar samma kväll. =)
Vi började lugnt med Shaun of the Dead, sedan Chucky och avslutade med REC. Den sista filmen skulle vi inte ha sett. Den gav mig ärr för resten av livet. Jag kommer aldrig se på en hammare utan att tänka på… *ryser* När jag var hemma runt 4 på morgonen vågade jag inte sova och det enda som lugnade ner mig var att lyssna på Shaggy’s Angel.
Smooth MoFo
Efter den filmen vågade ingen av oss riktigt gå hem, så en konversation om drömmar startade. Mia berättade att hon hade en mardröm där hon körde 152km/h och hade ingen aning om att det gick så fort. OM det var en mardröm… Jag ville berätta om en väldigt konstig dröm jag hade haft, men den är svår att förklara. Men nyckelorden finns i:
En buffé av WTFs…
Det har varit ett par dagar av riktigt skönt väder och stark sol, Ghanim is rocking bondbränna på ena armen då han satt utomhus under lunchen, och det är så intressant att se hur folk ändras av solen. Alla är så glada! Det är lite sickening, egentligen. På tal om den lunchen, en person gick förbi vårt bord, och ni vet när man ser och känner när en person är deprimerad? Jag snackar “samlar-på-olika-rep-för-att-ha-alternativ-att-välja-mellan-när-stunden-är-inne”-deppiz? Om jag bara kunde beskriva hur han såg u…. BRB.
…
DÄR ÄR HAN!
“…Men det repet var så grovt, jag vill ju inte att det ska vara märken när mamma hittar mig…”
Aldrig sett någon i akut behov av en kram, men han? Woooh… Jag tänkte dock att han kanske var en lunatic och kanske skulle ta på mig olämpligt eller ha en kniv i fickan så jag gjorde det inte. Min kompis ville inte heller göra det när jag bad henne göra det istället… OvärT.
Denna periods highlight; The Royal Wedding. Jag vet dock inte ens vad de heter och var helt ointresserad och kollade inte. Kollade dock en liten bit av en livestream på nätet, men jag tror att de filmade efter själva bröllopet då…
Smaklöst, to be honest…
